En pianists bekännelser

Satt precis och kollade (av en händelse, inte självmant) på Barnkanalen. Det var nåt skumt program med lerfigurer som var en massa djur i en sjukhusmiljö typ... Två av dem, en katt och en hund, står och dansar, och katten säger till hunden:

- När du är med mig stammar du inte. Hur kommer det sig?

Hunden svarar:

- Det är för att jag känner mig nöjd och bekväm med dig! Det är som att tugga på en gammal toffel... typ.

Jag höll på att dö av garv och gick sen härifrån för att sprida händelsen vidare! :P Hoppas jag lyckades! För den där raggningsrepliken var inte att leka med....

Ni trogna läsare undrar säkert hur det blev med pianostämmaren i söndags, efter att mamma ringt sitt samtal till honom. Som tur är reagerade han precis som jag ville! Han tog det med en nypa salt, skrattade lite, och sa att han kostnadsfritt kunde hjälpa oss hitta ett mycket bättre piano för 700 :- eller kanske t.o.m. gratis på Blocket. En stund efter att min mamma hade slutat snacka med honom ringde han upp igen och tipsade oss om ett piano i Täby, som han precis varit och stämt, som ägarna ville skänka bort. Han gav oss numret, vi hörde av oss och vem vet - kanske får jag ett splitternytt akustiskt piano som ett brev på posten om några dagar? Man kan ju alltid hoppas!