En pianists bekännelser

Har suttit så gott som hela dagen idag och försökt plugga. För nästa vecka smäller det.
Prov efter prov efter prov... eller... ja, kanske inte så mycket prov, men en hel del inlämningar är det som ligger "på pappershögen". En hel del att göra med andra ord.

Trots att jag verkligen försökt vara ambitiös idag och trots att jag varit igång ända sedan 09.30 imorse så har jag inte fått något gjort alls. Eller jo, jag skrev nån timme på ett storbandsarr på en gammal jazzlåt, men sen blidde det inte så mycket mer...

Det är då man får ta tag i saken och se på det som den enkla sak det egentligen är, för det är inte särskilt svåra saker jag har att göra. Jag menar, en essä kan väl inte vara särskilt svår att skriva? Och när den ska handla om utrotningen av svenska ursprungliga dialekter blir arbetet genast mycket enklare... eller?

Jäklar vilken lust jag plötsligt fick att börja skriva...

Aja. Som ni säkert redan märkte när ni läste blogginläggets namn så har det här varit en dag då man i alla fall försöker vara ambitiös...