Om kvällen som slutade så tvärt och "lugnet" dagen efter
När jag vaknade imorse var jag inställd på att jobba. Skulle hjälpa till Sebastian med att lägga in noter i arkivet. Hade ställt klockan på 10, men trött som jag var råkade jag somna om och vaknade inte igen förrän 12.30, så jag sprang upp ur sängen, började laga frukost och ringde Sebastian för att kolla läget. Det visade sig att det inte skulle bli något jobb idag, vilket alltså betydde att jag kunde pusta ut. Trodde jag i alla fall.
Ända sedan jag kom igång "på riktigt" vid 16-tiden har jag plankat låtar till Livenight som en galning, och när jag inte gjort det har jag skrivit ner dem. Hade aldrig gjort det om jag inte tyckte det var kul, men efter ett tag börjar man tröttna. Sen sätter jag alltid ribban så högt på mig själv och är rädd för att någonting ska bli fel, och det är väl det jag stör mig på mest. Att jag ska vara så petig. Jag nöjer mig verkligen inte med nånting jag gör såvida jag inte gör det perfekt. Den inställningen kan ju i och för sig vara bra i vissa fall, men oftast leder den bara till att man blir mer besviken när man inte lyckas göra nåt perfekt. Men men, man lär sig något på vägen i alla fall, och sen är det jätteskönt att ha det gjort när man är klar. Hoppas ni hajar vinken.
Igår nollades alla nykomlingar på Rytmus. Var aldrig med på själva nollningen på dagen, men hade beställt biljetter till festen på kvällen. Jag, Fredrik och Emma åkte hem till Victoria i Tullinge en sväng innan partajet för att käka. Eftersom festen var i Sundbyberg var det på helt fel sida stan och vi kom inte därifrån förrän vid 22.30-snåret, men kul hade vi i alla fall. Angelie hoppade på tåget i Stuvsta också, så sällskapet utökades. Mindre kul var det dock när vi missade bussen i Alvik och fick vänta en halvtimme på nästa, vilket ledde till att vi inte var på plats förrän 00. Vi hade jättekul ett tag, fast eftersom de flesta som var där när vi kom hade varit där sen 21 så började de röra på sig en halvtimme efter att vi kommit. Aja, det var kul så länge det varade i alla fall.
Kom även fram till att det är omöjligt att ta sig hem från Sundbyberg till Barkarby mitt i natten en lördag. Det är lika bra att gå. Nu hade jag tur som fick skjuts av en kompis ända hem till dörren, men det hade kunnat varit värre... tro mig!
(Rätt komiskt ändå, eftersom jag var en av de på skolan som bodde närmast haket... Hm...)
Puss och gonatt ;)
