Om kvällen som slutade så tvärt och "lugnet" dagen efter
När jag vaknade imorse var jag inställd på att jobba. Skulle hjälpa till Sebastian med att lägga in noter i arkivet. Hade ställt klockan på 10, men trött som jag var råkade jag somna om och vaknade inte igen förrän 12.30, så jag sprang upp ur sängen, började laga frukost och ringde Sebastian för att kolla läget. Det visade sig att det inte skulle bli något jobb idag, vilket alltså betydde att jag kunde pusta ut. Trodde jag i alla fall.
Ända sedan jag kom igång "på riktigt" vid 16-tiden har jag plankat låtar till Livenight som en galning, och när jag inte gjort det har jag skrivit ner dem. Hade aldrig gjort det om jag inte tyckte det var kul, men efter ett tag börjar man tröttna. Sen sätter jag alltid ribban så högt på mig själv och är rädd för att någonting ska bli fel, och det är väl det jag stör mig på mest. Att jag ska vara så petig. Jag nöjer mig verkligen inte med nånting jag gör såvida jag inte gör det perfekt. Den inställningen kan ju i och för sig vara bra i vissa fall, men oftast leder den bara till att man blir mer besviken när man inte lyckas göra nåt perfekt. Men men, man lär sig något på vägen i alla fall, och sen är det jätteskönt att ha det gjort när man är klar. Hoppas ni hajar vinken.
Igår nollades alla nykomlingar på Rytmus. Var aldrig med på själva nollningen på dagen, men hade beställt biljetter till festen på kvällen. Jag, Fredrik och Emma åkte hem till Victoria i Tullinge en sväng innan partajet för att käka. Eftersom festen var i Sundbyberg var det på helt fel sida stan och vi kom inte därifrån förrän vid 22.30-snåret, men kul hade vi i alla fall. Angelie hoppade på tåget i Stuvsta också, så sällskapet utökades. Mindre kul var det dock när vi missade bussen i Alvik och fick vänta en halvtimme på nästa, vilket ledde till att vi inte var på plats förrän 00. Vi hade jättekul ett tag, fast eftersom de flesta som var där när vi kom hade varit där sen 21 så började de röra på sig en halvtimme efter att vi kommit. Aja, det var kul så länge det varade i alla fall.
Kom även fram till att det är omöjligt att ta sig hem från Sundbyberg till Barkarby mitt i natten en lördag. Det är lika bra att gå. Nu hade jag tur som fick skjuts av en kompis ända hem till dörren, men det hade kunnat varit värre... tro mig!
(Rätt komiskt ändå, eftersom jag var en av de på skolan som bodde närmast haket... Hm...)
Puss och gonatt ;)
Yay!
Fan vilken bra dag! Allt har gått som det ska, jag har hunnit med det mesta, och nu sitter jag här och avrundar med en bloggtur. Ska ha min första "riktiga" idrottslektion på 2 år imorron bitti, så önska mig lycka till! Vi ska dansa Lindy Hop. Snacka om att man kommer vara i underläge! Jag som knappt kan dansa vals... haha...
Förresten, sa jag att vi lyckades få en bild bortcensurerad på Grönan när vi var där i söndags? Hände när vi åkte Vilda Musen. Min brorsa fick för sig att peka finger rakt in i kameran, och när vi stigit av för att kolla hur fotot blev märkte vi att det plockats bort. Skumt...
Klippte mig idag också! Så kort hår jag har nu har jag inte haft på länge, så det är lite ovant. Men jag trivs i det i alla fall.
Nåt mer som hände? Tjaaa... vi var på studiebesök hos Hare Krshna på Fridhemsplan. Spännande med en helt ny religion, även fast jag insåg att den inte var något för mig. Men men, man lär sig nåt nytt varje dag vettni.
Lovade mig själv att komma i säng före klockan 23.00 idag, och jag tänker inte bryta löftet en dag till, så det är bäst jag pyser!
Puss
Jag är kär...
Var på Gröna Lund idag med pappa och brorsorna. Sista dagen innan de stängde för säsongen, och mycket är det som ändras till nästa år. Vikingen kommer plockas bort bland annat... sen kanske det inte var så mycket mer som skulle hända, men ni hajar.
Även fast jag var på Gröna Lund med några kompisar i början av sommarlovet var det länge sedan jag var där "seriöst". Ingen tvekan om att jag inte hade kul när jag var där sist - jag hade jätteroligt - men eftersom jag inte hade råd med ett åkband då kunde jag inte njuta av nöjesfältet till fullo. Det kunde jag däremot idag.
Nåväl. För att göra en lång historia kort...
Jag gick glatt runt med mina anhöriga och spatserade runt på området då jag sprang på henne. Utseendemässigt har hon aldrig varit min typ, men vi har många roliga minnen tillsammans. Eftersom det var länge sen jag besökte Grönan sist var det ett tag sen vi sågs senast, men det spelade ingen roll. Jag kände hjärtat bulta - det var dags att ta steget.
Jag mådde illa till en början, men det släppte snart. Det var bara jag och hon, plus en jäkla massa andra besökare runt omkring oss. Hon har ju alltid varit populär ända sedan födelsen.
Sedan verkade tiden gå förvånansvärt snabbt. Det hände en gång, sen en gång till, och ännu en gång. Jag visste att det fanns många andra alternativ på nöjesfältet, men för mig är hon den enda.
Timmarna gick, dagen tog slut och nöjesfältet stängde för säsongen. När jag sakta, men säkert, började röra mig mot bussen suckade jag för mig själv. Det skulle trots allt ta ett år innan vi skulle ses igen...
Därför vill jag hedra henne genom att tillägna detta blogginlägg åt henne. Jag älskar dig...
...POPEXPRESSEN!
Grattis till mig!
Ja, nu är det så att det förefaller sig såhär, mina kära bloggläsare, att jag råkade fylla 18 i torsdags morron, närmare bestämt klockan 07.10. Så ett stort grattis till mig! :D
GODMORGON!
Nu är det ett tag sen jag skrev här, och tro mig: Det är faktiskt inte mitt eget fel, utan skolans. Den har precis dragit igång ordentligt, och nu när man fått försmak av trean kan jag inte göra annat än att säga att det förmodligen kommer bli det roligaste, om än tuffaste, året.
Är du exrytmusare eller rytmusare och läser det här vet du säkert om att vi årligen arrangerar en festival på skolan som går under namnet Livenight. Under två kvällar skapar vi flera olika scener på skolan, och sen är det fritt fram för föräldrar, anhöriga, och vanliga dödliga att komma och kolla på oss när vi uppträder med diverse band. Det kommer verkligen bli jätteroligt. Än så länge är jag uppbokad på 5 saker så det kommer bli en hel del jobb, men vi får se hur det blir med det...
När vi ändå är i farten måste jag passa på att berätta om mitt stora skrattanfall på NuKon i torsdags. För er som inte vet om det är NuKo en förkortning av ämnet Nutida konst, och som vi alla vet kan den typen av konst vara lite... speciell... Hursomhelst, i torsdags hade vi musikdelen vilket innebar att vi fick lyssna på en massa skum musik (väldigt intressant f. ö) och en av dem vi fick höra då var nåt stycke komponerat av Schönberg. Man spelade en läskig 12-tonsmelodi i bakgrunden samtidigt som en gammal tant (har faktiskt inte så stor koll på hur gammal hon var...) läste någonting på tyska, ganska sluddrigt. I och med att stycket växte och växte gjorde även hennes tonläge det, och eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle reagera började jag skratta så mycket att jag började gråta! Kunde helt enkelt inte sluta!
Visst, tänker ni. Det här är nåt som händer alla nån gång i livet. Ja, visst är det det. MEN det är inte många som lyckas få hela bordet runt omkring sig skratta så mycket att de börjar gråta på samma gång! DEN ni. Det är väl nån dold talang eller sånt...
Oj vad klockan går när jag bloggar! Jag skriver mer senare...
Puss
Blääää
Usch, jag har knappt hunnit vara sjuk mer än ett dygn och jag längtar redan tillbaka till skolan. Fast det är rätt skönt hemma ändå... Jag menar, idag har jag kollat på en hel film innan klockan 12 på morronen! Det är inte varje vanlig vardag man får möjligheten att göra nåt sånt...
Bara förkylningsskiten går över snart så är jag nöjd. Tro mig, det är INTE kul att hosta upp slem det första man gör när man vaknar på morronen... Sen känns det som att jag har feber också, men det vet jag att jag inte har. Brukar alltid känna mig såhär när snuvan drabbat mig. Aja, får fortsätta vila ordentligt resten av dagen så jag orkar upp imorron.
TYCK SYND OM MIG! :D :D :D
Hepp... skit it då ;)
Pöss
